Förtroende, diskretion, vänskap - Informationspraktiker för erotiska minoriteter 1975-1995

Hej Petra! Vad skulle du säga är de största skillnaderna mellan nu och då?

– Det var inte så uppdelat då. Alla med vad man kallade ”avvikande erotiska intressen” samlades. Förkortningen BDSM användes inte, då hette det S/M. Men den största skillnaden är helt enkelt Internet. Då var det inte bara att sätta sig och googla upp svaret på allt man undrade över. Folk behövde istället vara mer kreativa för att hitta det de drömde om - och det var de verkligen!


Hur har processen varit, hur har det gått att göra efterforskningar om detta?

– Det har varit väldigt roligt och spännande! Jag har träffat många intressanta människor med fantastiska minnen som de har delat med sig av på ett väldigt frikostigt sätt. Det svåraste var att hitta alla gamla tidningar som inte finns lättillgängliga på Kungliga biblioteket eller i arkiv. Men jag lyckades till slut!


Är det viktigt att kunna historien?

– Ja, jag tycker det. Historien är våra gemensamma, samlade erfarenheter. För att förstå vilka vi är och hur vi kom hit är det viktigt att förstå historien bakom. Genom att lära sig av andras misstag slipper vi upprepa dem. Dessutom är det en viktig del av ett identitetsbygge att förstå att vi är många och att vi inte bara är en del av någon trend, utan att människor har känt som vi tidigare. Jag tycker också att det är viktigt att inse att den frihet och kunskap vi har idag inte har kommit gratis. Så många människor har offrat så mycket för det som vi idag anser självklart. Inom HBTQ-världen, med betoning på H:et då, har man kommit mycket längre med historieskrivning och forskning. Jag vill bidra till den perversa historieskrivningen.


Uppsatsen ger en inblick i en värld där diskretion spelade en mycket större roll än idag. Vad tror du det var som gjorde att diskretionen betonades starkare förr?

– Även idag är diskretion viktig för många. Det är inte särskilt många som är öppna sadomasochister eller fetischister. Men visst finns det en större öppenhet nu och den tror jag i mycket att vi kan tacka HBTQ-rörelsen för. De har genom Prideparader och synlighet banat vägen också för andra grupper. Vi får komma ihåg att på den här tiden fanns nästa inga öppna homosexuella eller transpersoner. Hur skulle man i det samhällsklimatet våga prata öppet om olika perversioner? Det var nästan omöjligt! Diskretion var A och O.


En hel del som upptäckt BDSM-kulturen på senare år kanske inte är medvetna om de förhållanden och gemensamma mer eller mindre (o)uttalade regler som rådde tidigare. Kan det hända att man går miste om något idag? Finns det något som dagens kultur kan lära från dåtiden?

– Jag upplever att det fanns en större experimentlusta då och att folk möttes över gränser. Idag delar folk ofta upp sig mer. Dominanta kvinnor och undergivna män i en grupp och det omvända i en annan. Vissa samlas kring speciella sätt att binda rep. Det finns massor av subkulturer inom subkulturen. Förr var subkulturen mycket mindre så folk var inte så nischade, alla umgicks med alla och inspirerades av varandra. Jag tycker att det är bra med kunskap och att vi utbildar varandra. Men samtidigt kan jag tycka att en lekfullhet och en experimentlusta verkar ha gått förlorad. Den som kommer in på scenen idag presenteras ofta för ett färdigt paket med förhållningsregler.


Om du själv fick välja: Nu eller då?

– För mig är valet självklart: Nuet! För idag har jag tillgång både till nutidens fördelar och dåtidens erfarenheter.


Darkside tackar så mycket för intervjun. Uppsatsen, läsbar som PDF, hittar du här: "Förtroende, diskretion, vänskap": Informationspraktiker för erotiska minoriteter i Sverige 1975–1995

🖨 Skriv ut