Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoSamhälle • 25 sep 2021
Förr kyrkan, sedan Freud, idag starka normer: En granskning av nutidens marginalisering av sexuella minoriteter
Samtiden genomsyras av starka normer som styr hur vi tänker kring sexualitet. Detta skapar hierarkier där vissa grupper ges fördelar medan olika minoriteter marginaliseras. Men hur ser dagens normer ut egentligen, finns det någon kamp kvar nu när regnbågsflaggor vajar lite överallt? Ja, det gör det definitivt. David Jatko studerar ämnet akademiskt och avhandlar nutida sexualitetsnormer i ett examensarbete vid Stockholms universitet.
Du har avhandlat nutida sexualitetsnormer i ett examensarbete vid Stockholms universitet. Vad handlar det om?
I sexualhistoriska skildringar sägs det ibland att för 150 år sedan marginaliserades minoriteter för att kyrkan klassade dem som syndiga, och för 50 år sedan motiverades samma sak med att psykiatrin klassade dem som sjuka. Där tar ofta historiska skildringar slut. Men vi måste ju titta på hur det är idag också! När vi gör det så ser vi att idag är det istället starka normer - upprätthållna av bland annat staten - som marginaliserar minoriteter. Så historien är inte alls slut; för vissa marginaliserade har förtrycket istället bytt ansikte. Det är väldigt viktigt att förstå dessa normer.
Vad är det då för sexualnorm som kännetecknar nutiden?
Idag finns en könsorienteringsnorm. Det är en nutida sexualnorm som medför att allas sexualiteter förväntas handla om kön. Könsorienteringsnormen formar hur vi tänker kring sexualitet: All könsattraktion framställs som naturligt och allmänmänskligt medan sexuella minoriteter som definieras av annat än könsbegär framställs som främmande, väsensskilda och ytliga; de sexualiseras och marginaliseras.
Vad händer med minoriteter då?
När samhället propagerar ut att hur en individ är lagd enbart handlar om hur hen sexuellt relaterar till kön, och när samhället bankar ner alla individer i endera av de könsorienterade identiteterna hetero, bi och homo, så blir det en vinstlott för de som har privilegiet att passa väl in i dessa kategorier medan tillvaron försvåras för andra.
Vi kan se att personer vars sexuella läggningar definieras av annat än könsorientering är utsatta för ett strukturellt förtryck av typen kulturdominans. Till dessa hör gruppen fetischister, vars orientering mot någon sak - något annat än kön - är definierande för hur de är sexuellt lagda. Dessa suddas ut från det allmänna medvetandet. Sexualiteter som inte handlar om kön tillskrivs icke-vederhäftighet och utmålas som kuriösa eller perversa praktiker.
Och vad leder allt detta till?
Det är utifrån den könsorienteringsnormativa tanken som samhället sedan utformas; samhällsinsatser, minoritetsskydd, institutioner och identiteter. Som exempel på effekter av detta kan vi ta förekomsten av omvändelseterapi, alltså försök att utifrån unkna föreställningar "korrigera" ickenormativa sexualiteter. Det väcker ramaskri och rop på lagstiftning när det gäller könsorienterade sexualiteter, men när det drabbar sexualiteter orienterade mot annat än kön råder bara tystnad - för det är bara det könsorienterade som ses som legitimt.
Normen påverkar vilka grupper som idag sexualiseras, som utesluts ur samhällsgemenskapen och som städas bort från offentligheten. Ett ironiskt exempel är när Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) nyligen skulle kartlägga minoritetsstress bland queera personer. Då hade de utgått från en könsorienteringsnormativ föreställningsvärld där giltig sexualitet förväntades vara könsorienterad, och tragikomiskt nog så blev själva mätningen av minoritetsstress en del av den exkludering av minoriteter som man skulle kartlägga. Även en queer behöver vara rätt sorts queer: könsorienterad.
Samhället föreskriver att människor ska vara främst könsorienterade; att rätta sig in i ledet och vifta bort det icke-könsorienterade. På det sättet kan man säga att samhället producerar könsorienterad identitet på bekostnad av minoriteter. Allt detta kokar ner till frågan om vilka som inkluderas i samhället och vilka som sorteras bort. Dagens könsorienteringsnormativa situation drabbar alla vars sexuella läggningar definieras av annat än enhetliga könsbegär. Förutom personer som är fetischister till sexualitet och läggning så försvåras tillvaron för exempelvis asexuella och för alla som behöver beskriva sina sexuella läggningar på mer mångfacetterade sätt.
Hur kommer det sig att vi har dagens situation då?
Dagens könsorienteringsnormativa samhälle säger att sättet som alla individer är lagda på uteslutande handlar om huruvida de är sexuellt orienterade mot det ena könet, det andra könet, eller en blandning. De flesta är nog inte medvetna om att detta sätt att porträttera sexualitet på är en följd av tidigare decenniers intressekonflikter och kan ses som tämligen politiserat. Granskningen av hur det har blivit såhär avtäcker en hel del upprörande skeenden. Bland annat verkar det som att statliga utredningar som legat till grund för juridiska definitioner av sexualitet har använt selektiva och partiska metoder. Såväl statsmakt som upplysande aktörer sprider sedan den här politiska produkten som den enda – monopoliserade – sanningen om hur människor kan vara sexuellt lagda.
Detta medför inte bara att sexuella minoriteter marginaliseras, utan likaberättigandearbete försvåras även när staten har slagit fast vilka som ens får vara legitima minoriteter till att börja med.
Man kan se det som att statsmaktens politisk-juridiska definitioner förhindrar ett nyanserat sexualvetenskapligt förhållningssätt till sexualitet. Den här sortens politiserade situation kallas för en sanningsregim.
Hur kan dagens situation förstås teoretiskt, i ett större sammanhang?
Könsorienteringsnormen kan förstås som en central komponent i heteronormativiteten, den stora kakan av förväntningar på hur alla ska vara. Medan en äldre förväntan på att alla ska vara strikt heterosexuella avtar, förefaller könsorienteringsnormen vara det som idag dikterar hur människor förväntas vara.
Om vi tittar på just gruppen fetischister så gör könsorienteringsnormen att dessa är fast i vad man kan kalla en post-patologiserad situation. Det betyder att även fast den formella patologiseringen av fetischism upphörde 2009 så dröjer sig de marginaliserande effekterna fortfarande kvar, nu upprätthållna av andra delar av samhället.
I queerteori är det givande att se hur en individs olika tillhörigheter samverkar. I det kan könsorienteringsnormativiteten ses som en hittills försummad analysdimension: Det blir väldigt intressant hur ett minoritetsförtryck kan se helt olika ut beroende på om en person befinner sig utanför eller inom könsorienteringsnormen.
Vad innebär det här för kampen?
I varje tidsperiod har det varit lätt att se brister i hur man tänkte förr, men svårare att se vilka begränsningar som finns i den nuvarande tidsandans slentrianuppfattningar kring sexualitet. Men här måste vi vara på vår vakt! Dagens samtal om sexuella minoriteter utgår ofta från 35 år gamla lägesbeskrivningar, formade av dåtidens debatter och kamper, och det kan vara farligt att fastna i det: Som många queerteoretiker påpekat så är det nödvändigt att vi är på vår vakt även mot samtida normer. Annars tappar den sexualpolitiska och queera kampen fotfästet med samtiden, och förlorar då även relevans och legitimitet.
Genom att belysa nutida normer hoppas jag att vi kan nå en ökad allmän medvetenhet om dessa. Det är genom detta som vi kan förstå vår samtid, och med det öppnar vi också upp för att kunna arbeta med de utmaningar vi står inför i vår tid.
Du kan läsa om den nutida könsorienteringsnormen, om bakomliggande historiska skeenden och om marginaliseringen av bland annat fetischister i Sexualitet bortom kön - Fetischism som synliggörare av könsorienteringsnormen (Stockholms universitet, 2021). Du hittar både sammanfattande abstract och den kompletta texten som nerladdningsbar PDF på https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-202124.
David Jatko intervjuades av Darksides Julia Alfredsson.
I sexualhistoriska skildringar sägs det ibland att för 150 år sedan marginaliserades minoriteter för att kyrkan klassade dem som syndiga, och för 50 år sedan motiverades samma sak med att psykiatrin klassade dem som sjuka. Där tar ofta historiska skildringar slut. Men vi måste ju titta på hur det är idag också! När vi gör det så ser vi att idag är det istället starka normer - upprätthållna av bland annat staten - som marginaliserar minoriteter. Så historien är inte alls slut; för vissa marginaliserade har förtrycket istället bytt ansikte. Det är väldigt viktigt att förstå dessa normer.
Vad är det då för sexualnorm som kännetecknar nutiden?
Idag finns en könsorienteringsnorm. Det är en nutida sexualnorm som medför att allas sexualiteter förväntas handla om kön. Könsorienteringsnormen formar hur vi tänker kring sexualitet: All könsattraktion framställs som naturligt och allmänmänskligt medan sexuella minoriteter som definieras av annat än könsbegär framställs som främmande, väsensskilda och ytliga; de sexualiseras och marginaliseras.
Vad händer med minoriteter då?
När samhället propagerar ut att hur en individ är lagd enbart handlar om hur hen sexuellt relaterar till kön, och när samhället bankar ner alla individer i endera av de könsorienterade identiteterna hetero, bi och homo, så blir det en vinstlott för de som har privilegiet att passa väl in i dessa kategorier medan tillvaron försvåras för andra.
Vi kan se att personer vars sexuella läggningar definieras av annat än könsorientering är utsatta för ett strukturellt förtryck av typen kulturdominans. Till dessa hör gruppen fetischister, vars orientering mot någon sak - något annat än kön - är definierande för hur de är sexuellt lagda. Dessa suddas ut från det allmänna medvetandet. Sexualiteter som inte handlar om kön tillskrivs icke-vederhäftighet och utmålas som kuriösa eller perversa praktiker.
Och vad leder allt detta till?
Det är utifrån den könsorienteringsnormativa tanken som samhället sedan utformas; samhällsinsatser, minoritetsskydd, institutioner och identiteter. Som exempel på effekter av detta kan vi ta förekomsten av omvändelseterapi, alltså försök att utifrån unkna föreställningar "korrigera" ickenormativa sexualiteter. Det väcker ramaskri och rop på lagstiftning när det gäller könsorienterade sexualiteter, men när det drabbar sexualiteter orienterade mot annat än kön råder bara tystnad - för det är bara det könsorienterade som ses som legitimt.
Normen påverkar vilka grupper som idag sexualiseras, som utesluts ur samhällsgemenskapen och som städas bort från offentligheten. Ett ironiskt exempel är när Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) nyligen skulle kartlägga minoritetsstress bland queera personer. Då hade de utgått från en könsorienteringsnormativ föreställningsvärld där giltig sexualitet förväntades vara könsorienterad, och tragikomiskt nog så blev själva mätningen av minoritetsstress en del av den exkludering av minoriteter som man skulle kartlägga. Även en queer behöver vara rätt sorts queer: könsorienterad.
Samhället föreskriver att människor ska vara främst könsorienterade; att rätta sig in i ledet och vifta bort det icke-könsorienterade. På det sättet kan man säga att samhället producerar könsorienterad identitet på bekostnad av minoriteter. Allt detta kokar ner till frågan om vilka som inkluderas i samhället och vilka som sorteras bort. Dagens könsorienteringsnormativa situation drabbar alla vars sexuella läggningar definieras av annat än enhetliga könsbegär. Förutom personer som är fetischister till sexualitet och läggning så försvåras tillvaron för exempelvis asexuella och för alla som behöver beskriva sina sexuella läggningar på mer mångfacetterade sätt.
Hur kommer det sig att vi har dagens situation då?
Dagens könsorienteringsnormativa samhälle säger att sättet som alla individer är lagda på uteslutande handlar om huruvida de är sexuellt orienterade mot det ena könet, det andra könet, eller en blandning. De flesta är nog inte medvetna om att detta sätt att porträttera sexualitet på är en följd av tidigare decenniers intressekonflikter och kan ses som tämligen politiserat. Granskningen av hur det har blivit såhär avtäcker en hel del upprörande skeenden. Bland annat verkar det som att statliga utredningar som legat till grund för juridiska definitioner av sexualitet har använt selektiva och partiska metoder. Såväl statsmakt som upplysande aktörer sprider sedan den här politiska produkten som den enda – monopoliserade – sanningen om hur människor kan vara sexuellt lagda.
Detta medför inte bara att sexuella minoriteter marginaliseras, utan likaberättigandearbete försvåras även när staten har slagit fast vilka som ens får vara legitima minoriteter till att börja med.
Man kan se det som att statsmaktens politisk-juridiska definitioner förhindrar ett nyanserat sexualvetenskapligt förhållningssätt till sexualitet. Den här sortens politiserade situation kallas för en sanningsregim.
Hur kan dagens situation förstås teoretiskt, i ett större sammanhang?
Könsorienteringsnormen kan förstås som en central komponent i heteronormativiteten, den stora kakan av förväntningar på hur alla ska vara. Medan en äldre förväntan på att alla ska vara strikt heterosexuella avtar, förefaller könsorienteringsnormen vara det som idag dikterar hur människor förväntas vara.
Om vi tittar på just gruppen fetischister så gör könsorienteringsnormen att dessa är fast i vad man kan kalla en post-patologiserad situation. Det betyder att även fast den formella patologiseringen av fetischism upphörde 2009 så dröjer sig de marginaliserande effekterna fortfarande kvar, nu upprätthållna av andra delar av samhället.
I queerteori är det givande att se hur en individs olika tillhörigheter samverkar. I det kan könsorienteringsnormativiteten ses som en hittills försummad analysdimension: Det blir väldigt intressant hur ett minoritetsförtryck kan se helt olika ut beroende på om en person befinner sig utanför eller inom könsorienteringsnormen.
Vad innebär det här för kampen?
I varje tidsperiod har det varit lätt att se brister i hur man tänkte förr, men svårare att se vilka begränsningar som finns i den nuvarande tidsandans slentrianuppfattningar kring sexualitet. Men här måste vi vara på vår vakt! Dagens samtal om sexuella minoriteter utgår ofta från 35 år gamla lägesbeskrivningar, formade av dåtidens debatter och kamper, och det kan vara farligt att fastna i det: Som många queerteoretiker påpekat så är det nödvändigt att vi är på vår vakt även mot samtida normer. Annars tappar den sexualpolitiska och queera kampen fotfästet med samtiden, och förlorar då även relevans och legitimitet.
Genom att belysa nutida normer hoppas jag att vi kan nå en ökad allmän medvetenhet om dessa. Det är genom detta som vi kan förstå vår samtid, och med det öppnar vi också upp för att kunna arbeta med de utmaningar vi står inför i vår tid.
Du kan läsa om den nutida könsorienteringsnormen, om bakomliggande historiska skeenden och om marginaliseringen av bland annat fetischister i Sexualitet bortom kön - Fetischism som synliggörare av könsorienteringsnormen (Stockholms universitet, 2021). Du hittar både sammanfattande abstract och den kompletta texten som nerladdningsbar PDF på https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-202124.
David Jatko intervjuades av Darksides Julia Alfredsson.